Regn suddar din siluett
jag kallade dig noll
du kallade mig ett
jag börjar skriva på gårdagens brev
när klockan byter håll

Jag känner hur handen krampar
först när jag släpper taget
slutarens fördröjning blir en lögn
rädslan kommer alltid
efter första slaget

Du blev min fryspunkt
mitt samvete i motljus
lögnen är det enda som är rent
mina lungor kräver hämnd
och jag betalar skulden
en hundradel försent

Det regnar ytspänning
och alla ansikten i rulltrappan
ser nästan ut som du
som alltid blev över
om du överlevde
är du störst, nu