När jag fyllde nio fick jag en keyboard men inga batterier
man skulle inte göra väsen av sig men jag spelade alltid ändå
musiken fanns inuti mig och till den melodin lärde jag mig att gå
En knappt påbörjad människa med växtvärk som sträckte armarna mot höghusen i skyn
och jag visste att jag en dag skulle vara långt därifrån
men någonstans på vägen ersattes musiken
av det ljudlösa montona dånet från fabriken
som satte sig i våra öron
och som fortfarande tjugo år efteråt
utgör takten när jag går

Pappa var min största idol han tränade för maraton
och jag hatade att springa men jag sprang ändå
för vi var underdogs
vi sprang så hjärtat bankade i bröstet vi skrattade högst och sköt från höften
han sa att vi springer ikapp med Gud hela tiden
och jag vet att vi tog honom varenda gång
precis på mållinjen

När jag blev äldre så skämdes jag över att han inte var lika sorgfri
att han inte dansade i samma takt
som de andra papporna och jag såg hur han ibland försökte
men mest av allt hur han stolt lät bli
och jag förstår varför nu
för vi har samma blod som pumpar
en dödlig blandning av finskt och svenskt
det är hälften vanvett
hälften ångest och melankoli

det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder
ett mantra som messats till leda
mina bröder gick på Mulledagis med tunnslitna jackor tunnslitna skor
för lite av allt
och jag kan svära på att dom fortfarande klandrar sig själva
varenda gång det känns kallt

Vi var ensamma i en värld vi inte förstod eller ens ville förstå
vi tog varandras händer och slet oss loss
dom skulle aldrig kunna fånga oss
vi startade en pakt vi var Knatte Fnatte och Tjatte
vi var hjältarna i Starzinger
och våra hjärtan slog i samma förvirrade takt

Och jag förbannar den Gud som aldrig lyssnade
som aldrig gav oss någon vila
en våning upp under täcket med fingrarna i öronen lyssnar jag fortfarande efter ljudet från kökslådan fjärde uppifrån den med köksknivar

En gång sa min lillebror att han skulle växa om mig och bli större
När vi blev stora skulle han bli storebror
Jag rättade på översittarstorasystersätt
Men när jag inte längre kunde skydda dem från allt som gjorde ont
fick han växa snabbare han växte ikapp
och i slutändan tror jag att det var han som fick rätt

Han reste sig och kommer alltid vara Cogo i min värld
han har varvat Gud flera gånger om
och när jag kommer ikapp när jag också kommer i mål
så vet jag att han väntar på mig där

För av farsan fick vi den finska tangon
av mamma en låghalt vals
men brorsan vi har hittat vår egen takt nu
dånet har tystnat och vi
dansar i vår egen takt nu, vi
behöver ingen musik alls