han är välklädd och verkar beläst. jag noterar honom
då han likt ett tåg frustar sig uppför trapporna på biblioteket
i närheten av Odenplan...frustar, pustar och visslar, inte på
en melodi utan som lokomotivet...ångvisslan. visslan ljuder
ett par tre gånger då han stannat halvvägs upp för
att också tanka vatten ur flaskan han dragit fram ur den
dyra innerfickan. han kommer upp till bokavdelningen
och påbörjar där en ritual som påminner om en utsvulten
hund som stryker sig emot hyllorna för att få lite färdkost.
plötsligt rycker han ut, med ett nytt tågtjut, en bok
längst nere vid golvet, går passgång fram till en stol,
slår sig ned
börjar läsa
når frid
tåget är framme