Hejsan pojkar,
jag är frisk, för frisk för att jobba, har inga kända
sjukdomar - än. Är av blandras med troliga inslag av
nomadblod (är med andra ord rörlig, stadd i rörelse,
samt intelligentare än de etniskt rena - titta bara på
vilken skillnad det är mellan bondkatter och
siames!), tror jag har en förmåga att få folk att känna
sig trygga, även då det i mig brusar av både ångest
och förvirring och förakt för dumhet - jo, jag fattar
att jag med det föraktet gör folk dumma. Ja, jag har
svårt att tåla enfald. Undrar ofta över varför det är så
trögt för många att tålmodigt, med kännande hjärna
och med tänkande hjärta, tillskansa sig
grundläggande värderingar att stilla utgå från, att ta
spjärn mot, att hoppa från, och till.
Men jag vill låta folk få vara ifred, som de för
närvarande är, så länge de inte skrikskrattar åt Peter
Settmans upptåg. Är det reklamen som stör
människorna, som får de att tro att det är något fel på
dem? Den amerikanska tv´n, de amerikanska
filmerna? Har de för långa arbetsdagar, eller inga
alls? För bra ekonomi, eller alltför uppluckrad? Har
de ingen kyrka, eller är de tvångsinlösta sedan
barnsben? Har människorna ingen framtidstro (som
ni brukar vilja ha)? Fast där har jag en plötslig fattbar
fråga mitt i all abstraktion: ni är ju konservativa då
det kommer till samhällsbyggnad, så jag begriper
mig inte alldeles på er - väldokumenterade - nytra
faiblaisse för ny teknik. Hur får ni till det, pojkar?
Jag kammade mig inte idag, pojkar, trodde att det är
ok att stå här ändå, det är ju inte folkpartiets kontor
jag besöker, haha, ja, haha. Jag tycker man ska ha tid
att koka renkött, vandra och sitta i skogar och vid
vattendrag (utan att för den skull behöva komma
hem med bär, svamp, fisk, fågel eller kött), våga vara
tyst i möten med både nya och gamla vänner och
med sig själv; man ska ha tid att berätta saker för
varandra (tusenåriga om så vore, eller dagsaktuella
om vad som hände då man gick ut för att slänga
soporna), tid att lyssna - också på sig själv - med gott
perkulatorkaffe mellan fingrarna. Jag vet att man inte
kan leva eller växa till något svindlande, eller
motsägelsefullt, eller värdigt, utan kultur eller fantasi
eller stillhet (eller virrigt prat på tu man hand utan
mål och mening, med död och skämtsamheter sida
vid sida).
Utan diaboliska bilder, förbannade låttexter,
ömtummad prosa; utan förutsättningslösa möten med
andra (jag tror på beroendet) och nödvändiga,
frivilligt valda, perioder av ensamhet (att hamna i
utanförskap är också ok, eller rentav somliga stunder
nyttigt), så kommer man att tro att det var högern
som uppfann solidariteten och värnade om
kollektivtrafiken; att moderaterna MÅSTE se till det
realistiska då det gäller att INTE reglera
marknadskrafterna; att liberalerna VILL värna den
svenska välfärdsmodellen och relativa jämlikhet via
skattetrycket - som jag hörde de säga som svar på en
direkt fråga i en valstuga vid fontänbassängen i
Skärholmen, för att de ville vara snälla (men jag har
aldrig läst det i DN).
Så jag får jobbet, pojkar, med mitt hopp, min spänst
och min goda vilja? Inte det, ok, det var verkligen
tråkigt. Jag hade sett fram emot att få sitta och tälja i
träbitar samman med er, boys. Men ring mig i
allafall, så kan vi ta en bärs någon gång - det är så
skönt att få skratta och få ta på någon annans kvinna.
Hejhej!