ÅT HELVETE MED DIG
och dina mossiga djävla floskler
din vakande, vidriga, skärande blick
din sylvassa gom och tunga
ditt vidunderliga, magiska hånflin
som aldrig nånsin misslyckats med sitt syfte
ÅT HELVETE, åt fanders, åt långbortifanstan!
dit där hjärtat ditt ruttnar och kommer till sin rätt

ÄNTLIGEN!

JAG ÄR
och det kan du inte göra ett skit åt!
Jag vet det kliar din vridande själväckelstarm
och susviskar hotfullt din morsas livslögner ikring dig
Hon som nånstans ville att du skulle vara
precis som jag
är

Jag är inte längre hon som låter den vämjeliga ta över
den ömkliga mesdemonen ständigt trippa på tå
Inte heller är jag den som tar dig under mina vingar
förstår, tycker synd om, försvarar och försöker laga
Nu kan jag faktiskt nästan skala av mig dig
ditt torkande, stinkande, möglande skinn
och se mig ur mina ögon
ur de ljusa själarnas ögon
och låta mig älskas

ÄNTLIGEN!

JAG KAN
en djävla massa saker du bara drömmer om
Jag kan ge, se, leva, gråta, be om förlåtelse, tacka, älska, lysa
Jag kan sjunga, hoppa höjd, dyka från tian, tala franska
Jag kan beundras, älskas, anförtros, skattas och bli kysst
och mest av allt kan jag nu se allt detta
låta det bara vara så
och nästan
till och med
älska den där lilla tjejen där inne

Hon vars hjärta jag alltid skrämts av och velat skära ut
Den där flickan vars gåvor jag ville utpåna, förinta, förneka
om så bara för att få
ett simplet litet kärleksfullt leende
eller ord
från dig
som vittnar om att jag ÄR och KAN och ändå
mäktar du med att älska mig just som sådan

Men DU KUNDE INTE....

Och se nu 
då jag ber dig
och alla dina lärjungar
att låta mig leva
att flytta på er
och fara långt bort åt helvete!
JAG KAN!

ÄNTLIGEN KAN JAG!