Bli min mellanakt,
något att dala i.
Där jag inte är medveten
om min andning.
Lugnet distraherar
och när inte tempot
går att urskilja
är ingen känsla
separerad.
Lyckan är smaklös
och okomplicerad.

Mina rörelser försvinner
i ditt synfält är jag dold.
Min andning är eterisk,
och ingen luft kan landa,
lungorna förångas.
Tömmer kroppen på organ
Låter rymden löpa fritt,
där ingenting blockerar
kan mitt sinne balansera.
Mellan din oberörda sömn och
min observanta dvala.

Jag vill vara onåbar
fixerad mellan två livskrafter,
omsluten av luftmotstånd och
oriktad.