Så kom dagen som måste komma
när klockorna stannade i ett vaccum.
Fångad i ett tåg medan minnen rusar förbi
omgiven av människor -ändå ensam.
Tårar i ögonen stirrar genom en regnvåt ruta
fastfrusen förstenad bedövad.
Just nu vet jag ingenting och ändå allt
idag är för alltid en dag försent.