en pappa, min pappa, tog med min storebror

i mitten utav 60-talet, pappa cirka 34 år och

min bror i 10-årsåldern, på en av pappas

affärsresor.

Framme på hotellet så placerade vår pappa

min bror i vestibulen med några serietidningar

och gav sej av till en älskarinna.

Timmarna gick, min bror satt i vestibulen

och serietidningarna var lästa, och minuterna

tickade... ingen pappa, inget telefonsamtal,

ingenting, bara en hotellvestibul

sån var vår pappa på den tiden, en egotrippad

jävla sex-addicted katastrofpappa

min bor började undvika honom och bo hos

kompisar, och han började med droger

redan innan tonåren

mamma hade ingen förmåga att säja

STOPP!!! till sin man som bestämde

att familjen skulle åka på europasemester

med bil sommaren 1966, och dom lämnade

mej till min moster och hennes man i 5 veckor,

när jag var 1 år gammal

inte heller min moster och hennes man förmådde

att se det galna i att lämna mej så

pappa, en fin man i sin tidigare ungdom, men

när pengarna började strömma in en totalt

förförd och vidrigt gränslös människa

nån borde ha ringt till barnavårdsnämnden

på ett tidigt stadium, jag önskar att jag hade

blivit och min bror, placerade i fosterhem

med fosterföräldrar som var vid sina sinnens

fulla bruk, kärleksfulla och gränssättande

pappa: en sexmissbrukare, tablettmissbrukare,

penga- och sakermissbrukare och en alkoholmissbrukare

men när han var ett barn och i ungdomen så var han en

toppenperson, en igångsättare och inspiratör och

en generös hjälpare och vän

han gick åt höger politiskt när han blev rik, han var

tidigare ordförande i SAP:s ungdomsförbund

han blev kristen och hamnade i framgångsteologiska

kretsar vars välbeställda ledare han ville bli som

konkurs och skilsmässa 1970 och sen bar det bara

utför fram till 1976 då han tog sitt liv, ett vrak,

ett ansikte som inte gick att känna igen, plufsig

och deprimerad, håglös och oförmögen att ta emot

hjälp, en så kallad pappa som inte borde ha tillåtits

att umgås med mej sina sista 2 år i sitt så kallade liv

jag hoppas att du har det bra nu pappa ingemar

där du är, att du har frid och kan känna gjädje

kanske tillsammans med min andre bror som

förolyckades i trafiken hösten 1967, 6,5 år gammal

och jag ser min bror i hotellets vestibul, vilsen och

förödande ensam och sviken

om jag hade varit där hos honom så hade jag tagit

honom i min famn och tröstat, och när vår pappa

kom tillbaka så hade jag gett honom en sån jävla

käftsmäll, nej 5 stycken hårda käftsmällar

och kanske en dansk skalle.