och jag ryser
han frågar om ja fryser
ja svarar jag
men bara myser
han ler och på hans ögonlock spelar ögonfransarna teater
i hans hjärta dunkar rytmen som i de finaste sonater
jag önskar att bläcket stavade lycka på hans hals
men sagan är inte saga utan verklighetens vals
han har sett sorgen i ögonen
säger att han är levande död
litar inte på sanningen
Han vandrar ensam och utan nöd
han stryker min axel
vilar läpparna i mitt hår
jag försöker stanna tiden innan han går
Vi vet båda två att vi inte finns utanför
där ute på gatan där alla hör