Morgonen var kall

Daggen

Den vaknar

Gräset är vått där vi älskade i natt

Vi älskade

Jag känner än

Dina rykande andetag mot min kind

Här är jag, tiden har stannat

Här stannar jag min tid

Här är minnet av dej igår

Och dina blå ögon

Jag känner värmen av din första kyss

Stanna, tid, stanna tid hos mej för evigt

Stanna, allt, det som går

Kom, du, kom till mej i mitt hus

I sommarnattens sista ljus

Men du går

Här är allt det jag äger

Mitt minne blott, men ett gott,

Av dej

Minnet är det som består

Vassen, stela så dom knappt rör sig

Daggen fryser till is

-------------

Utvecklingsmässigt såg dikten lite annorlunda ut för ett par år sedan, och hade en annan rubrik:

-------------

Det är knappt vassen rör sej

Morgonen var kall

Daggen vaknar

Gräset är vått där i natt vi älskade

Jag känner än dina rykande andetag mot min kind

Här är jag, jag ropar

Tiden har stannat

Här stannar jag min tid

Här är minnet av dig igår

Idag

Och dina blå ögon

Jag känner värmen av din första kyss

Stanna tid hos mig för evigt

Stanna allt det som går

Kom till mig, till värmen.

Se mitt hus

I sommarnattens sista ljus

Men du går

Här är allt det jag äger

mitt minne blott, men ett gott,

av dej

Minnet är det som består fast vintern trycker på.

– Se vassen, dom knappt rör sig.

Daggen fryser till is.