och när allting vänder
är jag inte säker på
om jag kommer att finnas kvar
i samma skepnad
och version
som igår

själen växer ur dess skinn
och andetagen bryter sig ut
den sorgsna boning
som blivit mitt hem
mitt personliga fängelse
[välkommen in]

jag begränsas till marken
utan att stå stadigt på jorden
jag fastnar i mellanting
av ditt och mitt
det som var
och det som är
bestämt

och jag betalar med tid
försöker finna ut
ur labyrinten
av tankar
och sömnlösa nätter
är aldrig ett tröttsamt skämt

jag längtar till en känsla som består
ett skratt som finns för mig
och inte för publiken
men ingen kommer in
i den sorgsna boning
som blivit mitt hem
[jag väntar på dig än]