I En frusen värld
som ingenting lär
Av sina felsteg
blir livet ett dåligt val
För den som inget har
att leva kvar i

Farsoten förökas
världen förmörkas
I sin egoistiska enögdhet
blir den färgad i oärlighet
Där ärliga och sjuka
likställs med förbrukade

Då blir självmordet en lösning
på livsfrågan som en prövning
Men en varning utfärdas
som en ondskans refräng
Ska jag dö för egen hand
eller ta med mig andra om jag kan