"Det är ju ingen som stannar" sa hon när jag gick med bestämda steg mot henne i diket.
Jag lade en vänlig hand på hennes axel och frågade hur hon mådde. Jag ville verkligen veta hur hennes tillstånd var innan jag fokuserade på allt annat.
Åtminstone 10 minuter hade gått sedan hon hade kört av vägen och in i ett träd, i blixthalkan.
Det var mycket trafik längs vägsträckan
Jag var definitivt inte först vid olycksplatsen. Egentligen.
Men jag var den förste som stannade
Den förste som tydligen var intresserad av att hjälpa en medmänniska i nöd.

Denna händelse från mitt liv inträffade för ca 6 år sedan
Jag tar inte upp det för att slå mig för bröstet och visa vad duktig jag är.
Jag utgår från händelsen för att det tjänar som ett tydligt exempel på något som eskalerar mer och mer:
Människors utsatthet, ensamhet, och avsaknad av någon som bryr sig på riktigt

Jag ville först skriva något mer poetiskt än vad detta kommer bli. Men det finns inget vackert att säga om denna degradering av sant mänskligt värde som vi håller på med
En rad skriven skriven i ett sms till mig löd "Jag har ingen jag kan ringa. Är det så här ensamhet känns?"
Det gjorde ont att läsa
Ont för att jag egentligen inte var nära anhörig
Ändå var jag den första och kanske enda som fick denna rad till mig

Ingen kan nå alla, men alla kan nå någon
Nå någons själ
Få någon att känna sig sedd
Kanske vara den enda som verkligen lyssnar

Så många av oss är så upptagna av mig, mitt, min och jag att vi stressar oss halvt fördärvade för att ens hinna med det
Men vad är det för mening med att förverkliga sig själv om vi förnekar det som gör oss till skapelsens krona?

Hela samhällsstrukturen ända upp till absoluta makt-eliten handlar mer och mer om att sko sig på andras bekostnad
Den sjuke får klara sig själv
Den arbetslöse får skylla sig själv
I vilket utanförkap du än hamnar så är det banne mig ditt eget fel idag!

Vad är det för ett bedrövligt samhälle vi bygger?



Jag vet att några rader på en skrivar-kommunitet på internet inte förändrar någonting alls
Men jag hoppas att det finns fler där ute som liksom jag är dödströtta på denna totala brist på empati
Starta ett uppror mot din egen likgiltighet
Sträck ut din hand till den som behöver det
Försök finnas till för åtminstone en person
Bryt någons isolering - även om det så bara skulle vara genom de sociala medierna
Någon behöver dig
Och någon gång kommer du också behöva någon