Med fjäderlätta steg passerade du snabbt förbi, men lämnade en storm i mitt hjärta
Något kröp in under huden och sökte sig till hjärtats rötter
Brände din bild i min själ
Tyngde mig med en sorg som egentligen inte var min

Men du berörde
Djupt
Innerligt

Saknad
I oändlighet

Jag vill röva dig tillbaka från himlarna som tog dig
Tillbaka till de dina
Men med svärtade silkesvingar sällade du dig till änglarna
Fruktansvärt
Och bara så fullständigt fel

Sorgens bråddjup öppnade sig för så många
Famlandes i mörker
Tills doftlösa minnen fyller varje tomrum som ekar av din frånvaro

Borta för alltid
Men ändå så innerligt närvarande i allt

Din bleknade gestalt letar sig in i mina rum
Låter mig känna ännu ett styng av trasighet
Ännu en bit som gått förlorad

Ännu ett skäl att hoppas...
Kämpa, strida, beväpna mig
Mot ondskan
Mot detta demoniska väsen som förpestar

Aldrig att jag låter dig gå obemärkt förbi
Eller tillåter din död att bli meningslös

Ska minnas dig
Komma ihåg ditt anlete
Påverkas av det vackra som rövades bort för alltid

Rista in dig i min själ
Göm din närvaro där
Forma mitt väsen till att aldrig sluta tro

Att det vackra, rena, goda kan segra till slut