vore vi satta under jord denna morgon
skulle våra inre fåglar sluta flaxa
inrätta sig i lugnet och inte sjunga till våren
med svarta ögon stålsätta blickarna
på hjärtat som slår allt långsammare
för att vid minsta hoppfulla slag
attackera med sina pickande näbbar
innan vi tror att vi tas ur tid
vaknar vi
vaknar vi en måndag
igen