I den starka kylan mitt sinne vandrar iväg
den hårda vinden sliter upp mig mot trädtopparna
tränger mig kämpande fram mellan snötyngda grenar
får plötsligt ducka för lågtflygande nattugglor
rasar hastigt utför sluttning hal av rimfrost mot botten av ravin
längst därnere uppenbarar sig genom diset en bottenfrusen tjärn
riktar in mig på en befintlig isvak
dyker ner i det mörka iskalla vattnet
smärtan slår in mina dystra tankar i väggen likt istappar

saknad av ditt väsen i min barm



förlåt