Det skulle vara ett före och ett efter. Det enda som är kvar är ett efter.
Ensamhetens korridorer
Mellan fyra vita väggar
Har tiden stannat
Ljuden av människors lycka
Slår stundtals igenom
stadens sorl
Men ingen kommer och
Ingen går igen
Jag har gråtit bort min sorg
Gråtit bort mina tårar
Gråtit bort min själ
Gråtit bort mig själv
Nätternas mardrömmar håller mig vaken
Och de gånger drömmar av lycka kommer till ytan
Vaknar jag åter till den mardröm ingen väcks ifrån
Till den saknad som aldrig tillåter det svarta hål
Att fyllas av liv igen
I början av mars hade jag ett liv
I slutet av april fanns ingenting
Bilder av ett lyckligt par
Är bilder av två främlingar
Av ord som aldrig mer sägs
Av beröring som ingen värme mer ger
I Lund råder det karneval
Och jag förväntade mig att dela den
Med den mest underbara av kärlek
(men jag existerar inte i din värld)
istället väntar jag ensamt på det samtal
Eller meddelande som visar saknad
Som med ett par rader säger
”Vi försöker igen, jag saknar dig så”
Men hoppet faller för varje sekel en sekund slår
Låna mig ett hjärtslag
Låna mig ett andetag
För jag har snart inga mer
(Oh, my love, my darling
I've hungered for your touch
A long, lonely time
And time goes by so slowly
And time can do so much
Are you still mine?)