när jag minst anar det
rullar du in ditt lugna mörka vatten
du har inte menat det
jag har inte väntat på det

jo

vi måste kanske vara försiktiga
ty våra himlar har spruckit
och vi kan se längre ut i intet
än en människa tål

vi tål

när vi talar med varandra
bryr vi oss inte om
i fall himmel är himmel
hav är hav

allt är sorg

det kanske är den sorgen
vi vill vila i
göra färdig
med att hålla i den andra

vi måste nog försöka

och vi ska kanska byta hud
säga varandras namn upp-och.ner
komma till en punkt som är punkt
se linjen fortsätta efter döden

ja jag vet vi måste