Meteoriter slog ner
där i bortre trädgården
och bildade kratrar
där som ingen utom barnet
satte sin fot

bland snubbelhål

där hon hade ett eget land
ur vars mark växte tyngder
droppande och daggvåta

hon som bodde

i det ödebebodda huset
där ett barn var stilla
och utan uttryck
hon talade sällan oombedd

men de stora frågorna
brann i hemlighet
bakom slutna ögonlock brann de
så att meteoriterna svartnade

i vakuum kan ingenting brinna
där blir glöden till tomrum