Gå ut
gå ut ur din bubbla av att allting är som du ser det
gå ut på gatan kräv dig själv ett liv värt att leva
en värld värd att vårda
en värld värd att vara rädd om

förstå vad som gör dig bättre än alla andra
i strukturens perspektiv

förstå varför du
upphöjs
över allt
överallt

revor mellan syskon kan alltid glömmas.

och det är just förståelsen och revorna som tär isär limmar ihop gång på gång för jag vet ju hur jag känner och jag vet ju vad jag vill och det borde inte vara så här svårt att vara människa

men fortfarande ständigt tär isär mig med vetskap om hur jag växte upp om hur jag trycktes ner igen av vakna nätter och kukmissbruk om hur jag lät mig själv ligga kvar nertryckt och trött för att den enda gången i mitt liv jag visat prov på tålamod var när jag behövde det som minst när jag mest av allt behövde en kort stubin ett uppvaknande för trött var jag är jag kommer alltid att vara tills jag somnar eller väcks och jag vill inte gå och lägga mig än en poetisk snöboll som rullar nerför en backe utan synligt slut jag ville egentligen bara skriva om norm men normen är i mig kommer den ut kommer jag ut jag kommer ut ut ur min bubbla av att allt är som jag ser det

ut på gatan och kräver mig själv ett liv värt att leva

Jag kommer ut nu.