Jag är det klanglösa

ljud du tidvis hör.

Sorgsenheten i natten du

snabbt ser, ser inte mer.

Vad vet vi om livet som

vi vet om mörkret.

Jag älskar!

Det är vad jag vet.

Och jag vet Att du känner något

nu när jag lämnar Dig till dunklet

och vandrar ensamt ut i mörkret,

försvinner ännu en gång ut i intet.

Men jag älskar Dig nu på avstånd.

För alltid, för kärlek den är evig.

© Niklas Holmgren