hon kommer med rullator
till den ännu stängda bibblan
vid dörren där jag står och väntar på öppning
under min dyrbara lunchtimme och allt

vi kommer snart i samspråk om allt och inget
hon berättar bland annat hur hon fått allt
hon kunnat och ännu nästan kan
från pappas händer

t o m murat en trappa
när gubben hennes fick nog
och senare dog
för ett par decennier sedan

nu skulle hon snart ta buss 46
den hon själv kört i tiderna
till Skatteverket med ett papper
hon tror sig minnas ha glömt där inne

så söker hon ett ord, "jag är så gammal se",
en slags kamera menar hon det var
"menar ni fotostatkopian ?"
kastar jag ut och hoppas på tur

hon kan inte fatta hur jag läst hennes tankar
men det var just det som undsluppit hennes minne
så öppnas dörrarna och vi avslutar med döden
"hoppas astman stillnar innan jag dör"

"kan du förresten gissa min ålder ?"
jag drar till med 80...85 nånting
"det var nästan helt rätt
men tio år till...93"

"vet du unge man
vad som händer när man dött ?
då läggs man i en trälåda i jorden"
"skänker maskarna ett skafferi" säger jag och tackar djupt.

hej då !