Ibland känns det som att det inte spelar någon roll
Hur mycket jag än klättrar och når
Hur jag lyckas springa ikapp där ni går
Och där vissa bara står
Från börjat vid skylten "mål"

Jag kämpar, springer, svettas
Och vad människor inte förstår
Är att jag inte lever i ett lov
Senast jag var ute på en vardag kommer jag inte ens ihåg
Det var någon gång i vintras då jag mådde för dålig för att ens orka må

Jag vill skrika och skriva på alla stadens spårvagnar och skrika förlåt
Förlåt för att jag inte har tid som jag inte kan få

Stressen har blivit mitt svarta hål
Som strör salt och sen spottar i mitt sår
Den har skoningslöst tagit allt mitt senaste år
Jag vill ge upp nu, min psykolog säger att det inte går