våndan är mättad
all luft har samlats på marken
den är till för jorden

där klär jag av mig
lägger kroppen platt emot
känner hur det borde få vara

känslorna klöser insidan blodig
men jag andas med jorden
överlåter mig till förtröstan

så blåser du mjuka ord
jag vet har rötter i ditt sinne
luften lyfter mig upp...stig...kom