När stormen Gudrun kom drog den med sig ensamhet självhat och tvivel. Det blåste in i vener och artärer och blev en del av systemet. Stormar dör, och likaså Gudrun, men allt annat fanns kvar. Och hur ska hon finna vilja när hoppet är som ett höstlöv som omärkt landar i håret innan någon vänligt plockar bort det.