den grundläggande kärleksförmågan
"att bry sig"
är svårt skadad
genomborrad
av krypskyttars tysta pang-pang-skott
sönderhuggen
av oblodiga knivbladssvisch vi inte uppfattar
orsakandes
omätbara, grundlösa lidanden

när barnen togs bort från hemmen
för att lära sig räkna vid 3
läsa vid 4
äta med kniv och gaffel vid 5
ta examen vid 6
och fortsätta upp på universitetet vid 7

proppfulla med psykosomatisk gråt
som ingen
INGEN vågar härleda
till det stora experimentet med att låta samhället
ge den kärlek
det tycker lönar sig bäst

från sjuttiotalet och framåt
dör vi
utan att dödsorsak fastställs
hur obducerar man en levande död
varför skulle man göra det
den döden syns ju inte

om man inte lärt sig
att kunna se
bakom det fantastiskt duktiga barnet
som sprattlade av duktighet
för det var beroende
av kärlek
som aldrig kom

varför tänker vi numera så ofta
på förintelsen

vi itutas att vi aldrig får glömma

ha ha
vi har glömt för länge sen
för inga kulor är skjutna
inga knivsvisch är noterade

och gasen
ja den är ännu lika luktlös

"jag orkar inte"
"jag är så trött"
"bryr mig inte"