Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ett Ankare




Du försvann ifrån mig
Även att jag höll mig fast runt dig som ett ankare,
Du var mitt fartyg, du var min syn och du var min hörsel

-Nu är jag blind och döv

Ingen att förlita mig på, inget att hålla fast i,

-Jag vill känna kärlek
-Jag vill känna åtrå


Inte längre vandra i synlöshetens skog
Inte längre sväva i ljudlöshetens tomhet
Inte längre sjunka till botten som det ankare jag en gång var.

Men tills dess så sjunker jag
Jag sjunker ner till sorgens botten och drunknar i mina egna tårar

Men jag ska kämpa!!!
Jag ska dra mig emot ljuset

För en dag ska jag,

Dra mig upp genom sorgens vågor tills jag nått mitt fartyg åter..





Fri vers av Hann£§
Läst 543 gånger
Publicerad 2006-05-03 12:52



Bookmark and Share


    Louise B
sorgligt vackert, gillar den
2006-05-09

    BrokenHearted
sorgset...starkt... och till slut hoppingivande:)
skitbra;D
2006-05-04

  Tino
snyggt.. jag håller med föregående kritiker
2006-05-03

  Marijana
du e fan helt underbar
du e föd till att skriva
2006-05-03
  > Nästa text
< Föregående

Hann£§