minnenas mylingar slumrar i kokonger av silvertråd
nattens moder spinner ett nät
mellan gryning och kvannebestånd

så växer himlaljuset
nattdimmans hav delas av bölande bronslurar
dova horn och trummor framför solgudens vagn

sommarens frukt till mognad
vecklar frasande ut sina gröngråa höljen
papperstorra vingar
ludna bladkappor och masklika klängen

under ängarnas panorama
myllrar en livskraft omedveten

stark hetta nu
och en kör av födelsepip
dödstystnad
malande insektskäkar
skrämda små hjärtan i sken
och surrande flugor
kring orkideernas glödande fångstgropar

i lövhyddans dunkel
sänker jag tänderna djupt i fruktköttet
girigt in till kärnhuset
söker med tungspetsen den beska sanningshalten
sprickan i stenen
nådens hjärtåder som sipprar över torra läppar
svullna av frågor

ja tungt
faller denna sällsamt sköna sommar
droppvis
genom ett regnbågsskimmer