jorden är jag
( och du också så klart )
solen är min mamma
månen min pappa

avstånden mellan oss
är uträknade
för allas trevnad och överlevnad

stjärnorna
är vår tro
på att de döda vi mött
lever för evigt

andra kroppar
såsom "levande" planeter
är föräldragestalter
vi hoppas på
när vi förtvivlar

kometer
och andra framrusande
arga jävlar
vill påminna om vår sårbarhet...dödlighet

vi vet att det finns andra släkten,
andra "system" och galaxer
och somliga vill tro
på att där finns liv
men vi är de enda
och därför tror många på gud
för att stå ut
i stället för njuta
av varandra

vi är med om ett försök
en ide'

vi deltar som pusselbitar
i ett tankeprojekt

där laboratoriepersonalen
gått på kaffe
delegerat framtiden till oss

arkitekten
roar sig
åt hur vi tolkat ritningen