En pil kommer farandes mot mitt hjärta. Den smälter sig inåt. Som om spetsen glöder. Jag ser din blomma mamma! Den har hjärtformade blomblad. I min fantasi gör vi otroliga saker. Du ger mig råd när jag står i det svåra. Vi dricker te.

Mest skrattar vi. Men i verkligheten saknar jag dig. Jag saknade dig långt innan du tog döden i handen och följde med. Du gled bort från mig innan jag hann lära känna dig. Döden väntade alltid tyst runt hörnet. Den dagen den kom och hämtade dig, släppte tyngden från mina axlar och min rygg. Inte förrän då kände jag hur tung den varit.

Hjärtan letar sig fram till mig. De kommer när jag är arg, tacksam, glad, trött. När jag funderar och när jag aktivt letar. En liten påminnelse om att du fortfarande finns någonstans.

"Jag vill tacka livet... det gav mig ett hjärta..... det gav mig skrattet". De finlandssvenska orden håller mitt hjärta. Kramar om mig in i märgen. Jag undrar om du möter mig när det är dags för mig?