Jag kommer aldrig någonsin glömma ett så fint folk jag bemött på en arbetsplats. Att människor är en anledning till att hålla tålamodet för att orka ta sig till jobbet är en sanning. Men att tappa allt detta är som en börda man bär för att det blev en vana. Man ska inte vänja sig alltför mycket, bli för nära eller sträva efter att bara se de goda hos andra för det kan sluta precis om de har slutat med anledning som arbetsbrist.

Livet går vidare,..men ett första jobb med ett slut som detta var hårt. Med tårar och tårta, med kramar och pussar - med ett farväl av partypinglan ristas det in i väggarna.

"Dig kommer vi aldrig att glömma, du lyste upp denna arbetsplats. Vår partypingla!"