Tankar på rättspsyk 28Fredag 24/5: Jag ska vara i det här psykiatriska betongklostret kanske ett år till. Det känns som att ha landstigit i Normandie dagen D. Destination genom granatregnet Berlin. Ett skede i kriget som varade i knappt ett år. Tyskarna var knullade både bakifrån och framifrån av Sovjets trupper och de Allierade. Vad är det som försöker att knulla mig? Bara faktumet att jag är inlåst skapar en känsla av anspänning och klaustrofobi. Jag är jävligt erfaren, luttrad och härdad efter ett förbannat tufft och stenhårt liv, men denna vistelse tär på både min kropp, genom mitt psykosomatiska trötthetssyndrom, och även på mitt psyke, min själ. Jag skulle vilja skrika som den unga kvinnan, eller rättare sagt hennes 6 demoner, i filmen Besatt, (The exorcism of Emily Rose), som jag såg om i förrgår. Skrika ur mig spänningarna som hemsöker min utmattade kropp. Är det en demon eller demoner som härjar med mig också? Ibland längtar jag efter att äntligen få dö. Samtidigt så kommer då och då en känsla av förtröstan och tillförsikt inför framtiden. Jag vet att jag har massor av gott att ge och berika min omgivning med. Men idag har jag varit nästan omänskligt trött, fastän jag sov säkert 10 timmar, med drömmar som gjorde mig ganska omtöcknad. Vem eller vilka är och har varit mina fiender? Vem är min stalker, om jag är förföljd? Det är bara att försöka stå ut under denna vårdprocess. Sen ska jag få en lägenhet. Då börjar mitt egentliga liv. Återstart. Katharsis. Exorcism. Pånyttfödelse. Kärlek. första och enda diktsamling, 1986, så förklarade jag djävulen krig. Har jag honom och hans anhang i hälarna ända sen dess, eller längre tillbaka i tiden? Efter vad jag har sett för verklighetsbaserade djävulsfilmer och vad jag har läst, så tvivlar jag inte en sekund på det finns onda makter. Frågan är hur man skyddar sig emot dom. Att leva ett liv i kärlek och öppenhet tillsammans med likasinnade, Jesus Kristus, och änglarna. Vad vill det onda? Mår demonerna och satan bra? Varför omvänder de sig inte in i en existens av kärlek, sanning, glädje och frid? Varför, många dagar, och som idag, når jag inte in i mig själv? Drömmarna jag drömde inatt sitter precis så att jag inte kan minnas dom. Eller det kanske är rätt att säga att jag inte kan ta mig ut ur mig själv. Jag sover idag. Eller, vad är det med mig? Jag känner mig inte psykiskt frisk. I alla fall inte denna dag. Jag kan liksom inte komma till sans och klarsyn riktigt. Mannen som satt i 16 år i en jordhåla i Nordafrika. Hur klarade han det? Kvinnan i Iran, människorättskämpe, som är dömd till 38 års fängelse, och vad är det för slags fängelse? Plus 148 piskrapp. Vilken förnedring. Gud hjälp henne och alla andra fångar i världen. Jag oroar mig för ett halvår till 1 års rättspsykiatrisk vård... Vad är det som gör mig så jävla svag idag? Är det maj 1976 som spökar, efter att jag skrev den där texten om det där suiciddygnet, pappas förintelse, för tre veckor sen i helgen? Var jag, är jag, där? Mitt i mitt trauma. Mitt i overkligheten. Knockad.
Prosa
av
Johan Bergstjärna
Läst 168 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2019-05-25 20:09 |
Nästa text
Föregående Johan Bergstjärna |