De flesta människor är tvärsäkra på att de kan
särskilja den ena personen från den andra. Och
det stämmer väl i de flesta fall. På ett ytligt plan.

Han ser ut si och hon så. Han heter så och hon si.
Inga problem. De bor där och jobbar med det. De
har barn och är så och så gamla. Fortfarande
inga problem.

Men när det kommer till känslor blir det ofta
dimmigt. Utan att vi vet om det och utan att
vi vill erkänna det, om vi skulle bli konfronterade
med denna vår inskränkta förmåga att hålla
reda på vad vi känner för vem.

I dynamisk psykoterapi lär sig patienten
rätt tidigt att det finns nåt man kallar
överföring. Överföring av känslor från
en person till en annan. T ex från
pappan/mamman till terapeuten. Från
mannen till chefen och tvärtom. Kors-
ningarna tar aldrig slut. Fenomenet
överföring har sen sin höjdpunkt i
drömmen där vem som helst kan
föreställa den person vi inte vill eller
vågar tillmäta våra innersta känslor.

Överföring pågår hela tiden. Det är inte
bundet till dynamisk terapi. Det före-
kommer i kbt och på jobbet. I vardagen
och på fyllan. Hela tiden.

Kan vara bra att veta att vi tror vi har
sån koll på vad vi känner för vem
och ju mer självsäkert vi förhåller oss
ju större anledning till att samtidigt
vara lika skeptisk till vår urskillnings-
förmåga.

"Vem är jag.....vem är du.....levande
charader "