Dina drömmar sjungs i snäckskal
Medan dina ideal sköljs bort av häftiga vågor

Och du finns för en sekund
Livet har alltid känts som mest
När du inte vill ha det

Motvilligt sjunkandes i sandstranden
Med ditt obehag

Den där hemligheten som du skulle ta till din grav
Som du gav till mig

När ensamheten högg som djupast
Skönt ändå att slippa en massgrav

Ensamvarg som du är

Alla dessa elaka ansikten som piskar i vinden
Och havet som stormar när du skriker i ditt snäckskal
Att snälla ta mig tillbaka till start
Låt mig vada och försvinna

Låt mig bara va
Låt mig slippa