Tisdag: Varje människa kommer till slut till en punkt då de måste välja. Gott eller ont, sanning eller lögn, ljus eller mörker, friskt eller sjukt. Man kan inte hålla på och växla fram och tillbaka för då hamnar man i en gråzon som är ett limbo, själlöst, ett meningslöst tillstånd som inte går att vara i, som ingen kan uthärda. Det finns alldeles för många människor som aldrig gör valet att bli vuxna, men det är dom inte medvetna om. Det existerar många stjärnor som inte inser att dom i själva verket är medelmåttor, och som hyllar och håller varandra om ryggen. Så många som äger allting men ändå inte har någonting att komma med när det verkligen gäller, när livet står på spel, svikare och trygghetsnarkomaner, egoister, små människor. Igår så gick sångerskan Marie Fredriksson bort, 61 år gammal. En del av mig avundas henne, för tänk vilken underbar befrielse att lämna den här jävla världen bakom sig. Men det kan vara skönt att leva också. Bara man slipper en massa självgoda puritaner som inte vågar leva förbanna ens person för att man har hål i öronen och dansar fram på trottoaren med ett asgarv. Peter Handkes nobelpris i litteratur är en skandal av stora mått. Svenska akademin har dabbat sig igen, inför hela världen. Lägg ned akademin. Stäng även ned den fåniga monarkin. Döden har vi för länge sen rationaliserat bort för den är inte ekonomiskt lönsam, utan bara bisarr, irrationell och fasansfullt skrämmande. Vi tänker inte på det.  
Onsdag: Jag har ett rum som är min arbetsplats på rättspsykiatriska kliniken i utkanten av Örebro. Anledningen till detta är att jag i juli 2017 tände eld på den stuga på landet som jag hyrde utav Örebro kommun. Stället var helt klart hemsökt av onda krafter, demoner, så det gick inte att bo där. Min bipolära mani och gränspsykos gick igång och jävlar vad det brann. Jag tände, psykotisk, eld på en vind i ett bostadshus i april 2014, så nu är det stora problem att få hyra en lägenhet av kommunen. Så jag bor här så länge. En vision om helvetet: Ett stort ökenfält fullt av människor som sitter med sina trasiga liv i famnen, fullständigt självupptagna och ur stånd att hjälpa sig själva eller någon annan, och allt är mörker, kyla och fullständigt meningslöst. Endast Gud kan hjälpa en i ett sån situation. Djävulen älskar att plåga och förstöra för människor, skapa kaos, ångest och förvirring. Gud är kärlek, glädje, harmoni, kreativitet, hopp och frid. Gud är en mäktig exploderande vrede, och ett ursinnigt brinnande hat. En varmt strömmande och läkande sorg. Först av allt stanna upp och sätta sig ner och vänta in sin själ i detta ytliga och superspeedade samhälle. Himmelriket finns på djupet inom oss. Det är därifrån vi kommer, det är dit vi ska. Att stänga av alla skärmar, stänga av TV:n, radion, lägga sig ned i sängen och sjunka till det levande ljuset, det som vi badade i när vi var barn, lyckliga och fria. Om vi inte befinner oss i ett tillstånd av kärlek så sover vi.