Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Djävulstimman


Jag vaknar ofta klockan 3 på natten i djävulens timma, med en klockren ångest, kallsvettig, rädd och förbannad. Drömde att jag var 8 år gammal och att min mamma försökte dränka mig i badkaret, jag hade inte en chans, och mamma gallskrek rakt ut att hon var helt utan skuld. Donald Trump kom med sina kopiösa silikonbröst som sprutade svart mjölk medan han hårt manisk stod upp för alla sina hårt pressade
fiskar. Klockan blev 3.15 och djävulen tog ut all sitt värsta hat på mig där jag låg och värjde mig i min kallsvettiga säng som skakade. Jag har alltid haft som ett rum inombords där min skräck finns, och min totala extravaganta ensamhets hela extrema pina. Jag är ensam i min säng som skakar, och själv så skakar jag av ångest.
Gör det, gör det!! Min demon som brinner för att jag ska ta livet av mig, och att jag är fruktansvärt och obotligt skyldig till det och det och att när jag är död så ska jag få komma till min jävla Guds paradis, allt medan djävulen slickar mig med sin äckliga slemmiga brännande gröna tunga klockan 3.32. Jag flyr, springer ut naken i den djupa skogen i den milda majnatten och gräver ned mig i ett grustag och sover så skönt tillsammans med min katt Tage. Men när vi vaknar så är livet är en jävligt bisarr historia, kallt slemmigt, bottenlös skräck. Min dödsdrift spinner mig loss i en motsägelsefullt lycklig trance, tills en ond svart ängel rör vid mig och jag kollapsar hemma i sängen. Mitt gamla självförakt vaknar och övergår i hat och jag skär mig allvarligt över hela kroppen. Det är min döda mamma som hatar mig så mycket och jag älskar henne så himmelskt. Ambulansmännen är så snälla. Jag hade förlorat mycket blod. LPT i sex månader på min favoritavdelning. Sjuksköterskan med de varma härligt levande ögonen är där. Min själ är svart och svedd. Igår är i morgon, dagen då jag blev sjuk väger 10 ton röd sorg med underverksamhet. Vad var det?! Det var bara livet som kom, passerade och försvann. Jag minns ingenting. Du måste ha sovit. Vad sorgligt. Men du har ju evigheten framför dig, med kärlek, glädje och skratt. Får jag gå till mitt rum nu? Kommer mamma på besök snart. Men du vet väl att din mamma är död. Är mamma död??? Det finns ingen död, det är bara kroppen som lägger av. Själv så sprudlar du vidare till nya underbara äventyr. Åh tack min perfekta psykolog! Här får du en varm, hård och lång kraaaaam!! Nu återföds vi...




Prosa av Johan Bergstjärna
Läst 199 gånger
Publicerad 2020-01-20 13:23



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Johan Bergstjärna
Johan Bergstjärna