Tredje och sista gången jag skriver om den totala ensamheten
Att säga att jag är ensam på jorden
väcker sån fruktansvärd ångest.
Du kan inte mena det ?
Jo naturligtvis menar jag det.
Vareviga sekund är jag ensam
och vareviga sekund längtar jag efter
motsatsen.
Det är det som gör mig till människa
och, om gud nu ska få finnas,
det som gör mig till dens like.
Gud ! Ditt namn är ensamhet !
oh Lord.....go to sleep....have a good dream !
Dröm att det du skapade
bara blev en dröm !
Lovar du ?
Lovar du få folk förstå
att ensamhet
är vår enda möjlighet ?
Att symbios är död
Att känslan av tvillingskap är mental förgängelse
Att längtan efter tvåsamhet är livstidsstraff.
Du måste sluta längta.
Du måste gå sönder innan du kan bli hel.
Du måste tro att kärlek inte är en känsla.
Insikten om den absoluta, totala ensamheten
är så fruktansvärt underbar
att jag skulle säga att det är den som är kärlek.
Sluta söka !
Sluta leta !
Sluta hoppas !
Allt du rör vid
är du....allt du skapar är du.
Stå ut med det !