Jag kom medans jag la gårdagens morgontidning i en papperspåse eller medans jag sköljde en gul paprika eller när jag vred ur en trasa eller tog ett steg ut i trapphuset med en fundering och en hemlig önskan att råka på nån granne att tänka på att Elvis regerade tretton år efter Hitler och att Iggy & The Stooges kom tolv år efter Elvis bästa och att det nu är femtio år sedan. I mitt bröst ett hårt rullat nystan av gårdagens sprittande regn, snabbt uppkokt och lika fort nedkylt och när mina händer ryckte runt och klämde om min mage och upp över bröstvårtorna förstod jag att jag befann mig i en akut sexuell nöd och jag fick knipa läpparna om ropet och stöta knäna mot elementet och min kropp fiser och rapar som för att visa att den finns. I huvudet likadant som i hjärtat och huvudsaken att man är snäll och man ska inte vara rädd och man ska inte vara ledsen. Det är inte säkert att det ordnar sig.

För en stund sedan till kaffet den där nåden då radions röster och dialekter om respiratorns uppfinnare och glaskonst och fan och hans moster kommer så nära som kanske gud och fyller ut och drar ihop vidgade bristningar och det blir inte platt, det blir runt.

*