Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kartongen

jag ropar, skriker
i vår kartong
ekot skallar tillbaka

finns ingen akustik
i vår kartong
det är kallt

snart rämnar väggarna
i vår kartong
krackelerar, förintas

väggarna är svaga
i vår kartong
förmultnade, ruttna

ytan är liten
i vår kartong
kan ej stå rak

luften är tunn
i vår kartong
jag kvävs

snart inget ljus
i vår kartong
energin är slut

livet är snart slut
i vår kartong
suddas ut




Fri vers av mmm...mia
Läst 366 gånger
Publicerad 2006-08-02 09:23



Bookmark and Share


  Anya VIP
Talande bild om att befinna sig på en plats som inte verkar särskilt angenäm.
2010-09-23

  aftermath
ruggig närvaro-känsla.
2006-08-04

  Bengt VIP
Hmm jag började skriva men det försvann. detta med kartonger är en bra och härligt motbjudande liknelse. Jag kan utan svårighet känna igen mig. Kanske borde man ha gjort som Kobo Abés Kartongmänniskan och förfärdigat den lite nogrannare.
Hälsningar
Bengt
2006-08-02
  > Nästa text
< Föregående

mmm...mia