Jag mörkar min svarta sorg
och starka förvirring med en
fantastiskt gladlynt eufori.
Ingen ser igenom min fasad
och min tillgjordhet, mitt
falska härliga rasande skratt.
Jag har inte längre den
blekaste aning om vem jag
är men Gud vad det är
underbart att existera, att leva.
Våren är här och alla mina
5 barn mår bara toppen,
njae min yngsta son mår lite
konstigt rent psykiskt och
min äldsta son knarkar och
super och knarkar någonting
förskräckligt men allt det där
ordnar ju Gud i en allsmäktig
handvändning naturligtvis,
nemas problemas halleluja!
HA HA HA HA HA HA HA HA!!
Nu ska jag ta en skrälldus valium
som jag sköljer ned med några
stora klunkar vodka och då blir
livet så där ljuvligt skönt igen.
Mina söner måste ta sig i kragen
och skärpa till sig för livet blir
vad man gör det till och jag har
alltid varit en perfekt mamma
och min stackars katastrof till
make, han som fegade ur och
tog livet av sig, han var bra på
sitt eget finurliga och otroligt
självdestruktivt totalt hänsynslösa
sätt. Alla människor är älskade
av Gud. Barn ska inte komma och
skylla sina misslyckanden på sina
hårt kämpande stackars föräldrar
som alltid gör så gott de nu kan.
Livet handlar alltid om att ha en
god och rakryggad karaktär så
att man kan stå emot orkanerna
av livslögner som djävulen kokar
ihop. Jag har alltid älskat mina
barn på ett fullkomligt sätt och
det är inte mitt fel att mina två
söner har ballat ur någonting så
otänkbart. JAG HAR INTE GJORT
FEL JAG HAR INTE GJORT FEL
JAG HAR INTE GJORT FEL!!
Ahhh nu börjar tabletterna och
vodkan att kicka igång, aahhhh.
Jag ska sätta mig och titta på
en Gudstjänst på TV. Min yngste
son är så konstig. Han lyssnar
varje dag på popgrupperna
The Cure och Joy Division, det
låter som ett soundtrack till ett
suicid. Men det finns inte några
problem. Jag har köpt en ny bil!