Du springer och springer ifrån dina trauman i ren desperation och du intellektualiserar dina känslor i ett krampaktigt försök att gömma dig för verkligheten och ditt förflutna.
Vad du inte vet är att en atombomb kommer
att smälla av inuti ditt huvud. Det är endast en tidsfråga. Du tror att du kan komma undan själva det vidunderliga livets naturliga lagar och du blir allt mer ensam. Hysteriskt dricker du alkohol grubblandes på varför du får så mycket skäll på ditt jobb. Demonen har dig i sitt våld och du misshandlar din fru vars självkänsla är körd i botten. Men fasaden utåt är ännu intakt, du är ju en omtyckt och respekterad kulturskribent på ortens tidning.
Du har blivit en riktigt vidrig människa och era två barn mår inte alls bra. Du springer och springer ifrån dina trauman i skräck och arrogans och isen blir allt tunnare under dina fötter. Ungdomarna i kvarteret skrattar åt dig och ditt skådespeleri och barnen springer och gömmer sig. Din fru är din lydiga hushållerska vars psyke du håller i ett skruvstäd och allt du i framtiden kommer att få skörda är tomhet.