Outsidern blir alltid ignorerad, nonchalerad och utfryst. Forrest Gump var en hjälte inom amerikansk fotboll, Vietnamkriget, bordtennis och en jävel på att fiska räkor. Ändå satt han på sin veranda i Greenbow Alabama och hade ingen och ingenting. Han led av en intellektuell funktionsnedsättning men man kan tycka att åtminstone någon kunde ha brytt sig om honom och slått en signal. Mobbingen verkar sitta i människornas gener. Det bara är så att någon ska behandlas på det sättet, någon som är alldeles för annorlunda. Jag känner av detta fenomen själv. Det är sällan som någon ringer till mig. Men som tur är har man de nattliga drömmarna i vilka man träffar folk. Dagarna är mest som transportsträckor som man bara måste härda ut. Idag har jag känt av lite gränspsykos men inte så allvarligt. Hade svårt att somna inatt så jag är trött. Mitt liv har inte bara varit en förödmjukelse och förnedring, jag kan minnas många fina stunder och episoder. Sverige och Europa är i kris och jag kan känna av det i min kropp psykosomatiskt och posttraumatiskt. Det är en stress och vrede i luften. Det är lite psykande med en telefon som aldrig ringer, jag som är en så fin kille, men folk har väl nog upp med sina egna liv helt enkelt.
Mitt liv är inte helt förstört men jag är bara så trött. Trött på att vara trött. Jag har enorma mängder kärlek som jag skulle kunna ge. Mina två katter Jussi och Winston är dom som jag öser min kärlek över. Jag kan väl inte rå för att jag är så himla annorlunda. Jag kan väl i fridens namn inte rå för att jag existerar.
Forrest Gump gav sig ut och sprang i tre år, och vad ska jag göra, cykla upp till ICA Nära och köpa kaffe, fil och mjölk? Det som människor avskyr allra mest är sanningen, det som kan befria dom.