För alla gånger jag sa ja när jag menade nej,
För de gånger jag blödde men sa att det var okej.

Tidigt lärde jag mig att vara till behag,
Ger mitt allt medan ni bara tar,
Låter mig tro att era fel är mitt ansvar.
Hur jag äter upp alla ord ni säger,
Blind för att se era sanna färger.

Men sen när ni kommer krypandes tillbaka,
Inser jag att ni aldrig kommer läka de sår ni orsaka

Det är inte du som ska torka mina tårar ikväll,
Det är jag som behöver förlåta mig själv.
Det är jag som ska krama om mig hårt,
För jag inte fanns där när jag hade det svårt.

Förlåt för varje gång jag ignorerade min varnande röst,
För att jag tog ifrån mig behovet jag hade utav tröst.
Hur jag vetat vägen ut men vänt min rygg,
Förlåt för de gånger jag fått mig känna mig så otrygg.

Varför trodde jag att ni behövde få mig upp på fötter,
När ni var anledningen till att jag trilla.
Hur jag lät er gång på gång rycka upp mina rötter,
Förlåt för jag tillät dem behandla mig så illa.

För jag vill vara stark som en ek, fri som en älv.
Därför behöver jag lära mig att förlåta mig själv.

Kära mig:
Förlåt för jag trodde det var jag som överreagerar,
När de med våld och glåpord valde att agera.
Förlåt för jag ansåg att mina känslor bara var gnäll,
Det är inte deras ånger jag behöver...
... Jag behöver förlåta mig själv.