Det är någonting hemskt
med vårljuset hur det
uppenbarar alla mina lögner
och mina hemlighållna
tillkortakommanden för
att inte tala om alla dessa.
förnedrande fiaskon.
Allt jag har kvar är en soffa
att ligga och ångra mig på
och det finns ingen förlåtelse.
Jag är slut som människa
och det sks bli så otroligt
skönt att dö så småningom.
Mina så kallade vänner
hånar och häcklar mig
och hemtjänsten får tåla
all min frätande bitterhet,
mitt hat och min sorg.
Det är någonting hemskt
med vårljuset och hela
sommarhalvåret och jag
drar för persiennerna och
mörkläggningsgardinerna,
slevar i mig kall raviolo och
dagdrömmer mig tillbaka i
tiden då jag var en lycklig pojke.