Jag har inte trivts och känt mig hemma i Sverige förutom från min födelse 1965 fram
till ungefär 1985 då allt och alla förändrades
till oigenkännlighet, då själen försvann ur landet. Jag räknar mig inte som svensk, jag råkar bara befinna mig här som en skeppsbruten på en öde ö. Hade jag haft möjlighet så skulle jag ha flyttat till en annan planet för länge sedan. För ni vet hur folk är i Sverige. Man träffar människor men ändå så är man ljusår ifrån varandra. Det finns ingen passion, empati, det finns ingen kärlek. Jo katterna vet vad kärlek är för något och barnen.