Jag äger ett bländande
och enastående intellekt
men min själ är
frånvarande och alldeles tom.
Min skräck för att falla ned i intet
och min strålande optimism.
Samhällets fundament
har börjat att ruttna.
Sverige är ett skal av
förhastade slutsatser
och ångrade lögner.
Sveriges kärlek skulle
kunna vara så mycket större.
Vi måste öppna upp och bryta
den destruktiva rundgången.
Jag kan bara börja med mig själv.
Jag vet att jag sover.
Jag sover för att det är så
skönt att slippa verkligheten.
Jag sover för att det är
normalt och helt OK.
Jag drogar mig med shopping
och meningslös television.
Jag är en zombie som
spelar kärleksfull och glad.
I julas var jag utklädd till tomte
och jag var så full att jag välte granen.
Jag vet att jag är schizofren
men inte vad jag ska göra åt saken.
Jag svävar fram på trottoaren
euforisk över att vara så framgångsrik
på mitt välbetalda arbete och så
allmänt omtyckt och populär.
Jag sitter i soffan med en jättelik
whiskey och min fru drog
tillsammans med barnen bara för att
jag gav henne en omgång med stryk.
Jag är alldeles tom inombords,
alldeles avstängd, en oändlig öken.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Landshövdingen och jag är nära vänner.
Jag har 87 miljoner på mitt konto.
Villan har blivit ett gastkramande spökhus.
Mitt IQ ligger på 130.
Våren är en avgrund att avlida i.                            Jag kan inte sluta att ljuga.