Jag firar idag att det endast är 5 månader kvar till hösten. Hösten med sin härliga blöta svärta och att allt blir som vanligt igen med min totala isolering och undvikande av alla hemska människor. Våren och sommaren är inte hälsosamma med all denna vansinniga desperation, stress och sitt klaustrofobiska glädjetvång. Nej alla människor mår bäst av att vara ifred och odla sin inre trädgård till fulländning och man kan faktiskt prata med sin frimärkssamling om man känner sig ensam.
Spöregn i det förtjusande november och gå och gömma sig i sitt ombonade och trygga kyffe.
Och julen med sin spänstiga tjuskraft, och att likt Hesses stäppvarg ägna sig åt sig själv.
Jag är så glad över att jag är en sådan underbar människa! Pris ske Jesus som dog för att rädda mig. Vad hemskt det är att ha levat så länge och inte fatta någonting. Naturligtvis så älskar och lovsjunger jag den hänförande våren och sommaren. Jag kom på det nyss 1973 i bastun på Hagabadet när jag kom i samspråk med en professor i sexualhistoria och mamma som var död stod och stekte falukorv med stuvad spenat. Oj, oj, oj vilket påslag av kärlek. Två grillade korvar med mos och räksallad tack och en fanta. Ja vi säger så, nu måste jag gå hem och ringa Olof Palme. Palme är död. Är Olof Palme död!?