Så fort den kommer, är den redan borta,
den sommar som vi drömmer gång på gång.
Förgänglig är den, sommardagens sång,
fåfängligt sommarnattens ljus, det korta.

Med vemods ton i längtans elegi                   
och livets ångestfyllda rop och andning
blir sommardrömmen blott en salig blandning
av önsketänkande och ironi.

Ett glädjens ode må vi ändå dela
den korta vägen hem till himmelrik,
en morgonpsalm, en liten nattmusik,

en fjärran klang från Näckens sorgsna fela.
En sommar kommer, ingen annan lik,
då tiden stannar och vi somnar - hela.