Är tron på "Gud" effekten av placebo,
ett själens sockerpiller, inbillningens kraft?
En troende med huvudet på skaft
kan köpa det. Vad är det nu med det, då?

Att tro på "Gud" har läkande effekter
och funkar bättre än en stark tablett
och KBT-behandling, oavsett
kritikens vetenskapliga aspekter.

"Gud" rör sig ju i allt och alla,
i fantasin, i mikroskopets lins.
Att tro på "Gud" är en placebogrej

på trots mot fakta som kan kallas kalla
och som bevisar att "Gud" inte finns.
Vad är det nu med det? Vad rör det mej?