Liselott har bjudit hem sin skrivarvän till storstan, för första gången i livet. Vad vill Mattias hitta på härinne mellan ovanligt vita väggar? Måhända spela fyrhändigt piano eller studera en liten bok ihop?? Därute rinner höga vattenmassor över alla strandgatorna, eftersom man sjösätter den senaste U-båten idag. Här kan bli krig - där kan bli fred. Karnevalståget dyker plötsligt fram ur parken - går ner i vattnet och upp igen. Det blir full storm av glada rumpor och trots allt dolda bröst. De bredvidliggande gårdarna håller sig hur lugna somhelst i sommarens sömn.

Mattias försöker fokusera på någons ansikte, men dragen skiftar skepnad hela tiden. Drömmer han?! Likaså Liselotts karaktär växlar mellan en rad gamla nätkontakter som han aldrig mötte och en hel bunt kvinnor han mötte men aldrig blev tillsammans med. Somliga av dem bodde i just den här lägenheten. En eller annan skådespelare har också hållit hus mellan dessa väggar. När de föreställde Yrla Nor och Didrik Reng så låg bostaden dock i Helsingborg. Nu är det juli på nytt. Liselott och Mattias är BÅDE därute och härinne samtidigt (utan att ens sitta på någon balkong).

Staden visar sig vara icke Stockholm alls, snarare en mysig blandning mellan Norrköping och Söderköping. Bland torraste sten och finaste trä finns inslag av såväl Vättern som Östersjöns hav som kanalens slussar. Emellertid har gästen föga aning om vare sig geografi, bilologi eller sociologi. Redan har Mattias glidit ut ur lägenheten, och in bland en grupp ungdomar, fastän han egentligen skulle vilja stanna kvar hos Liselott. Hennes uppmärksamhet är likafullt med honom, via någon mobil radio som saknar skärm. Mattias får vardagsnära, rykande aktuella tips från sin vän. Liselott känner sin stad och kan räkna ut var varannan människa håller hus.

Annars skriver de ganska andliga texter till varann, men nu hinner Mattias knappt fundera över vad de hade kunnat ägna sig åt, förrän hans sinnen dras till en rund tjej av afrikanskt eller kanske brasilianskt ursprung (i tuff svart dress). Hon säger sig vilja komma bort från sina dumma kompisar, så den söta go'a damen ber Mattias hångla med henne. Jamen visst, han håller gärna tjejen upptagen! Men vem är det egentligen som han kysser och kramas med?!? Misstanken smyger sig på att det måste vara Liselott som har klätt ut sig - fast hon har ju en helt annan kropp, en äldre ålder och ett tämligen annat sätt.

Här kommer varken längre von Heidenstams poesi eller Ellen Keys filosofi ur högtalaren från hennes översvämmande bokhyllor. Nu kommer blott Mattias tillbaka med en svart grammofonskiva under armen, full av hack som han hittat på ett hak. De sätter på skivan och rider tillsammans bort längs solnedgången, som aldrig infinner sig helt, medan soluppgången spelar första sidan igen. Liselott har bakat stenkakor till frukost och fixar mjuk vaniljsås därtill. När de tittar ut ånyo, har allt vatten försvunnit från gränderna, ned i sina naturliga drag. Av krigsriskerna och fredschanserna blev det blott den vanliga gamla balansen kvar, i vildaste lugnaste semestertid.